På hösten beger sig en hel del av öringarna till rinnande vatten för att leka. Det är då förbjudet att fiska efter dem på deras lekplatser, just för att de ska få ro att leka och säkerställa artens framtid. Att fiska i sjöarna är däremot oftast tillåtet, och vissa öringar stannar för för att äta istället för att leka. Hösten och våren brukar vara bra säsonger att fånga öring på trolling i stora sjöar.

Denna dag befinner vi oss på en sjö ganska långt ned i fjällregionerna i Jokkmokk. Fjällandskapet har inte riktigt tilltagit ordentligt. Områden som dessa brukar kallas lågfjällandskap, och i sjön som vi befinner oss på finns det även arter som gädda och abborre, som man vanligtvis inte hittar högre upp i fjällen.

Vi hade riggat med beten för både gädda och öring, för att reka och se vad som högg under dagen. Gäddorna högg på bra och var inte särskilt svårflörtade, storleken var dock inte så övertygande. Öringarna lös dessvärre med sin frånvaro. Vi fiskade med små vobbler och betefisk i lip sculls. Naturligt bete brukar ofta vara väldigt bra till öring på trolling. Och mycket riktigt, när vi under dagen hittar ett område med mycket bytesfisk så smäller det på en löja som är nedblyad ett par meter rakt bakom båten. Tyvärr lossnar fisken. Däremot ser vi direkt på bitmärkena att det mest troligt är en öring som huggit, och inte en gädda.

Vi fortsätter att nöta på i områden som vi nu tror stenhårt på. Och mycket riktigt, lite senare, kommer utdelningen. På en oblyad vobbler smäller det till och fisken rusar rakt mot båten. Henke får tokveva för att hinna med. Något helt annat om man jämför fajten mot tidigare gäddor. En riktigt fin brunöring på drygt 2 kilo. Den fångades på en Rapala Scatter Rap, som har en sadelsked vilket ger den en riktigt bra oregelbunden gång. Skönt avslutning på dagen, då vi tillslut lyckades fånga en öring på trolling.