Ismete – en guide till framgång

Ismete är en fiskemetod som ligger mig väldigt nära hjärtat. Jag började ismeta under vintern 2007 och fick under mitt första ismetepass en gädda på 7 kilo, vilket var en väldigt lyckad tur för mig på den tiden. Jag fick fort upp ögonen för metoden och insåg ganska snabbt att det är en mycket effektiv metod man kan bedriva under vintertid för att fånga stor fisk.

Jag är bosatt i Norrbotten, och här har vi fiskbara isar i normala fall 6 månader om året. Det hinner bli väldigt många timmar på isen under en vinter. Under dem här timmarna har man hunnit lära sig en hel del kring metoden och hur man kan effektivisera det ännu mer för att nå större framgång.

Utrustning till ismete

Vilken utrustningen man använder till ismete är till grunden inte särskilt avancerat eller dyrt. Som vilken sport som helst kan man göra det hur enkelt eller svårt man vill. Nedan berättar jag om olika delar av ismeteutrustningen och vad jag själv tycker är viktigt att tänka på och vad som fungerar bäst. Ta till dig mina tips men känn alltid efter själv och få det att funka bra för dig och ditt fiske!

Ismeterulle och lina

Ismeterullen behöver inte vara någon dyr historia, men man vill alltid ha en rulle som fungerar. Det finns många rullar som är ämnade till ismete. Dessa är mycket enkla modeller som precis fyller sin funktion. Det händer då och då att det finns måndagsexemplar som tjorvar. Har man planer på att ismeta mycket så kan jag varmt rekommendera att lägga lite mer pengar på rullen och köpa en trollingrulle. Dessa är oftast lite mer ordentliga och håller längre.

Okuma har många bra modeller av grafit som klarar kylan bra. Mina favoriter är Okuma Magda och XPD. Dessa har allt som en ismeterulle behöver, även räkneverk vilket fyller sin funktion också. Återkommer angående detta. Till sin lättare utrustning kan dessa rullar kännas för stora. Och eftersom det inte finn några små ”ismeterullar” på marknaden så har jag valt att köpa små lågprofilrullar i enklare modell som passar den lättare utrustningen med kortare spö.

Bromsen på en ismeterulle behöver inte vara värst, men man vill inte att den ska strula. I mina ögon ska en ismeterulle vara likt en evighetsmaskin som bara går och går. En rejäl men enkel konstruktion som tål kyla och hårda tag.

Lina till ismete är ingen stor vetenskap, det viktigaste är att den är av nylon. Flätlinor suger åt sig vatten som sedan kan frysa och gå av om oturen är framme. En flätlina tål heller inte nötning lika bra som nylon. Vid ismete nöts linan alltid mot iskanten vid drillning av fisk, så därför är en tjockare nylonlina att föredra. Till gäddfiske använder jag 0,40-0,45 mm tjock nylonlina som är så mjuk och smidig som möjligt. Till min lättare utrustning för abborre, lake och öring räcker det med 0,35 mm. Det kanske låter grovt, men ismete innebär mycket slitage på prylarna och inte minst linan. Därför vill man gärna ha den extra marginalen om man skulle få en skada på linan.

Ismetespö

Vilket ismetespö du väljer att använda är inte alls så viktigt enligt mig. De flesta ismetespön som finns på marknaden duger och fungerar bra. Dessutom krävs inte mycket av ett ismetespö. Du behöver kunna göra ett hyfsat mothugg för att driva in krokarna i fisken. Hur pass hårt eller mjukt ismetespö du ska ha beror helt på vilken fiskart du är ute efter, samt vilket tackel du använder och hur stor betesfisk du har. Styvheten i ett ismetespö brukar klassas in i ”Heavy/Strong”, ”Medium” eller ”Soft/Light”. Heavy och medium brukar passa bra till ismete efter gädda och gös, medan soft eller light lämpar sig bättre åt abborre, öring och lake.

Det jag fokuserar på hos ett ismetepö är framförallt aktionen. Spöet ska helst ha en halvaktion där ena halvan är relativt mjuk, medan den andra består av en stabil ryggrad. Med dessa egenskaper får du bra mothugg och bra kontroll över fisken trots kort eller lång lina ute. Men det absolut viktigaste är att du själv tycker att ismetespöet känns skönt och rätt i dina händer. Spöringarna är också en liten detalj som skiljer sig emellan olika modeller. Stora ringar av metall är att föredra för att förhindra att dem fryser ihop. Det har aldrig hänt mig, men det skadar aldrig att vara extra noggrann. Vissa ismetespön har ganska små spöringar och är av plast, det känns lite sådär tycker jag.

Längden på ismetespöet är mer personligt än viktigt för fisket. Ismetar du gädda eller gös är det klassiska att använda 4 fot (120cm) långa spön, vilket fungerar utmärkt och är det som jag själv använder. På senare år har det kommit fler ismetespön på marknaden, bl.a. i längre varianter med trigger undertill. Den nya längden är 4 fot och 6 tum (140 cm) och är mycket sköna att drilla fisk med. Personligen tycker jag att dessa blir aningen långa, men det är förmodligen en vanesak. Ismetar man efter abborre, öring eller lake så tycker jag att det är roligare och smidigare att använda mindre och lättare ismetespön på runt 3 fot (90 cm).

Så här mycket behöver man inte fördjupa sig i ismetespön. Som sagt är inte det här så viktig detalj och de flesta ismetespön på marknaden fungerar klockrent. Min personliga favorit är Kinetic Rauma serien. Nedan kommer jag att lista flera ismetespön som är bra!

• Kinetic Rauma – Mitt favorit-ismetespö som numer finn i flera olika längder, med och utan trigger. Heavy och medium aktion i 120 cm utförande för gädda och gös, medan light varianten på 90 cm är perfekt till abborre, lake och öring. Halvaktion och stora ringar av metall.
• Stoxdal TNT Pilker – Ett klassiskt och populärt ismetespö med ganska toppig aktion. Små ringar men fungerar jättebra. Modellen med medium aktion och 120 cm lång är perfekt till gädda och gös. Light-modellen som är 90 cm lång lämpar sig utmärkt till öring, abborre och lake.
• Wiggler ismetespö – En riktigt klassiker som finns i strong, medium och soft aktion. Mellanstora ringar med plast. Ett mycket billigt alternativ som fungerar klockrent. Knappt 120 cm långt.
• Hurricane ismetespö

Tackel till ismete

Vilket tackel man ska använda till ismete finns det många åsikter om. Man kan både köpa färdiga tackel eller tillverka själv. Det finns väldigt många bra tackel för ismete på marknaden, men allt fler väljer att tillverka sina tackel själv då det ofta blir billigare i längden och man kan själv bestämma hur tacklet ska se ut. Min egna åsikt är att ett tackel för ismete alltid bör vara minst 50 cm långt.

Ismetetafs med en eller två krokar?

Jag själv började med två st trekrokar i storlek 4 på en wiretafs som jag tillverkade själv. Den yttersta kroken placeras i betesfiskens mun eller vid bröstfenan, medan den andra kroken fästes i ryggen så betesfisken får bra balans i vattnet och hänger horisontellt.  Det funkade ganska bra, men då och då satt den yttersta kroken i gäddans svalg, vilket är mardrömscenariot för en sportfiskare. Aldrig mer använder jag detta tackel till betesfiskar i standardstorlek. Om jag någon gång ska använda en riktigt stor betesfisk väljer jag ibland att använda tackel med fler krokar.

Nuförtiden använder jag främst tackel med en enda trekrok i större storlek. Krokens storlek försöker jag anpassa till betesfiskens storlek. Storlekarna 2/0, 1/0 och 1 är de storlekar som jag oftast använder till gäddfiske. Alla har fungerat mycket bra. Ismetar jag efter abborre eller öring är tacklet exakt likadant fast i mindre dimensioner, alltså storlek 8 på trekroken. Med detta tackel är det endast en trekrok du ska fästa i betesfisken och då sätter du givetvis den i ryggen. Stora fördelar med detta tackel är att du skadar både betesfisken (vid levande tillstånd) och den fångade fisken mindre. Det blir mycket lättare att kroka av fisken och du vet att det endast är en trekrok i gapet, så risken att du själv fastnar i en krok vi landningen minskar. Vilket av tacklen krokar då bäst? Tvåkrokstacklet vinner nog i antal, men det är väldigt lika. Exempelvis, en normalstor gädda som tar en betesfisk i normal storlek har alltid kroken i munnen, och endast en trekrok krokar därför bra. Ibland missar man de minsta gäddorna för att man endast har en trekrok och inte två.

Ismetetafs av wire eller fluorcarbon?

Tackel till ismete tillverkar jag alltid själv, så man får det precis som man själv vill ha det. Vissa använder wire-tafs medan andra tillverkar tafsen av fluorcarbon. Bägge material fungerar bra och har sina för- och nackdelar. Jag själv använder wire till gäddfiske och fluorcarbon till öring/abborre, vilket fungerar utomordentligt bra. AWF Surflon 7×7 är den wire som jag använder och stormtrivs med. Den finns även i en 7-trådig modell som är billigare. Även den modellen fungerar bra, men den 49-trådiga modellen upplevs mycket smidigare och följsam.

Man kan också tillverka tafsar med extra attraktorer som propellrar, flash och blades. Detta är inget som jag har experimenterat så mycket med, utan jag tycker att man ska ha rena och ”naturliga” tackel om man är ute efter de stora individerna, oavsett art.

Sänke och gummipärla

Med ett rent tackel syftar jag på att du endast använder ett kulbly och en gummipärla på linan ovanför tacklet. Kulblyet är glidande på linan och har som uppgift att tynga ner betesfisken så den håller sig på önskat fiskedjup. Gäddan brukar inte alls vara känslig för tyngden, så här använder jag allt ifrån 12 till 30 gr sänke, med 15 gr som standard. Vissa fiskare påtalar att gäddan ibland kan vara kinkig och spotta om sänket är för tungt. Det händer väldigt sällan och är helt onödigt. Men i vissa vatten kan gäddorna absolut vara försiktigare, så det är upp till var och en. Till lättare ismete, som efter abborre och öring använder jag 4 gr tungt kulsänke, eller ibland inget alls. Dessa arter är mycket mer känsliga och här behöver man verkligen finjustera sitt tackel för att dem inte ska blir misstänksamma och spotta ut bytet.

Förvara din färdiga tackel

Det är viktigt att vara förbered inför varje ismetepass. Det är inte kul att sitta ute i kylan och tillverka nya tackel vid behov. Att ha gjort detta hemma kvällen innan kommer man vara tacksam över. Behöver man byta tackel så är en rig bin ett mycket smart alternativ att förvara din tackel i. Då slipper du trassel med krokar som fastnar och hela processen går mycket fort och smidigt.

Isborr

Isborr till ismete tycker jag är ett ganska självklart val. När man ismetar så metar man med naturligt bete vilket är en erkänd metod för att fånga stora fiskar. Jag personligen tycker att man alltid bör ha en isborr med dimension 200 mm oavsett om det är abborre eller gädda man är ute efter. Man vet aldrig vad som nappar och det vore inte kul att inte få upp en fisk för att hålet är för litet. Det är heller inte bra att pressa upp en fisk i ett för litet hål. Fisken tar lätt skada. Är det gäddan som är målet bör man ha minst 200 mm, gärna 250 mm.

En handborr är det absolut smidigaste då den är lätt att bära och underhållsfri. Endast skärens skärpa man måste hålla ett öga på. Får man slöa skär med en handborr är nästan idé att ge upp direkt, speciellt om isen är tjock.  Det är lätt hänt att man borrar i botten eller fastfrusen sand i isen och då kan borren ge upp helt. Jag tycker det brukar gå problemfritt att handborra till isen är 40 cm tjock, sedan börjar det bli aningen omständigt. Innan jag fick tag på en motorisborr så handborrade jag även i 80 cm is med 200 mm stor borr – det är svettigt!

Så fort isen börjar bli tjockare så plockar jag fram motorisborren, vilket är en riktig fröjd. Nackdelen med motorisborren är att den är tyngre och att du måste förse den med bränsle och olja vilket medför lite extra kladd.

Vippa – nappindikator

Nappindikatorn som du använder till ismete har många olika namn, men jag själv använder ordet ”vippa”, vilket består av en fjäder med en indikator längst ut i form av en boll, flagga eller annat i fluorescerande färg. Vippan böjs ned mot hålet i isen och fästs i linan. När fisken hugger och drar i linan så fjädrar vippan upp och signalerar hugg.

Angeldonsfjäder

Det finns många olika typer av vippor. Den absolut vanligaste är den lilla angeldonsfjädern som säljs ihop med angeldon. Den fyller sin funktion men har sina nackdelar. Den är liten och syns dåligt på längre avstånd. Fjädern är väldigt tunn och mycket svag, vilket betyder att det finns risk för ”blindfäll” om man har levande betesfisk eller om det blåser kraftigt. Till ismete efter abborre eller öring, då man oftast använder mindre betesfiskar lämpar dem sig bättre. Då är det istället en fördel med en svagare vippa eftersom dessa arter är känsligare mot motstånd.

Tillverka egna vippor

Dem flesta ismetare idag tillverkar egna vippor. Dels för att det är väldigt enkelt, men framförallt för att de ska få fler bra egenskaper. Vipporna tillverkas av rensband, krympslang och någon form utav kula, men det är en helt annan historia.

Ålbjällra och nappalarm

För att göra fiskaren ännu mer uppmärksam är det vanligt att man fäster en ljudlig nappindikator på vippan. Det enklaste och vanligaste alternativet är en ålbjällra/ålpingla som fästs på vippan. Ålbjällran hörs faktiskt riktigt bra ut över isen vid ett hugg. Dem är billiga och enkla att använda. Blåser det kraftigt blir det däremot svårare att höra dem. Man bör passa sig för att blöta ned bjällran då den snabbt fryser fast och blir ljudlös. I de flesta fall fungerar dess utmärkt utan problem.

Även nappalarm används ibland, men är inte lika vanligt.

Spöställ till ismete

Min personliga åsikt är att spöställ till ismete är helt onödigt Det finns ingen anledning att släpa med sig dessa prylar ut på isen när det går alldeles utmärkt att lägga spöet på isen intill hålet, med rullen frikopplad. Ismetespön och rullar är tåliga och har inga problem med att ligga på isen, oavsett om det är blankt, slask, snö eller vatten på isen.

Det finns allt ifrån väldigt enkla alternativ till spöställ, till avancerade och specialtillverkade. Dessa specialanordningar tycker jag inte tillför så mycket mer än att det ser snyggt och ”proffsigt” ut. Men det är min åsikt, och alla väljer själv vad man vill ha med ut på isen eller inte. Ett enklare alternativ är limklämmor. En som man klämmer fast under rullen, och en vid spötoppen. Limklämmorna håller upp spöet en liten bit ifrån isen.

Avkrokningsmatta och vågsäck

Vid ismete är något att lägga fisken på vid mätningen väldigt viktigt. Det bästa är om du har en ordentlig avkrokningsmatta som du blöter ordentligt innan du lägger fisken på den. Lägger du fisken direkt på isen eller i snön kan fiskens slemskikt skadas. Det finns många olika typer av avkrokningsmattor idag och alla fyller sin funktion. Men man vill gärna att den ska tåla vatten och slem så bra som möjligt, utan att suga åt sig allt för mycket fukt. Ska du behöva torka hela mattan efter varje gång du använt den kommer den inte bli långlivad, innan den torkar ihop helt och går sönder. Dessutom vill man gärna att den ska vara så smidig att ha med sig som möjligt. Jag använder aldrig avkrokningsmattan till att kroka av fisken på, det är absolut enklast att göra i hålet innan du lyfter upp fisken. På så sätt skonas även fisken. Mattan används av mig, endast som ett underlag för mätningen av fisken.

Vågsäcken är även den viktig vid ismete och kyla. Den ska alltid vara fuktig och omsluter fisken vid vägningen. Då skyddas den emot kylan, blåsten och ligger även bra i säcken, istället för att hängas upp i gällocket. Vågsäckar finns i många olika varianter men jag tycker att IKEA-säcken är mycket smidig då den inte suger åt sig vatten och är lättare att använda vid flera tillfällen i rad. Vid brist av riktigt avkrokningsmatta använder jag IKEA-påsen som matta och underlag, vilket fungerar suveränt!

Verktyg till ismete

De fiskeverktyg man använder till ismete skiljer sig inte särskilt mycket mot de verktyg man använder annars. En bra tång för att kroka av fisken är ett måste. Den bör du gärna alltid ha på dig då det är enkelt att glömma när man springer iväg till ett hugg. Avbitartång är något man sällan behöver, men är guld värd då den verkligen behövs. Sitter kroken djupt i svalget på en stor fisk, kan det vara enkelt att knipsa av kroken för att kroka loss fisken skonsamt.

En våg för att väga fisken. Jag använder alltid en digitalvåg i första hand, eftersom den visar mer exakt. Men en vanlig fjädervåg är alltid mer i väskan, om digitalvågen inte skulle klara av kylan. Vissa digitalvågar får dessutom en större felmarginal när den är kall. Ska du väga en riktigt stor fisk, kan det vara smart att väga med både digital- och fjädervåg, för att vara säker att det stämmer. Måttband, för att mäta fisken.

En rejäl isskopa av metall är något som kan användas som ett riktigt multiverktyg. Perfekt för att lyfta upp mörtar från vattenhinken, istället för i onödan blöta ner sina händer. Men perfekt för att ta bort slask och is från hålen. Är det minusgrader ute så fryser hålen igen, oftast från kanterna. Då kan det vara riktigt bra med en sågtandad isskopa som kan såga bort iskanten som skapas. Fungerar givetvis bra med en vanlig kniv också, som för övrigt alltid bör finnas med i fiskeväskan.

Sedan har vi den berömda ”mörtflaskan” som är en helt vanlig 1,5 liters PET-flaska med ett utskuret hål i. Ingen avancerad uppfinning men fyller sin funktion till fullo. Flaskan kan du använda för att fylla på med nytt fräscht vatten i beteshinken, men även som transport av betesfisk till hålet. Har man levande betesfisk är det skonsamt för dig själv och fisken att transportera den i en flaska med vatten. Så slipper bägge parter att frysa.

• En lång tång för att kroka av fisken
• Avbitare
• Våg – både digital och fjäder
• Måttband
• Isskopa
• ”Mörtflaska”
• Kniv

Ismetepulka och packningen

Pulkan till ismetet är viktigare än vad man kan tro. Ibland är förhållandena och vägen ut till fiskeplatsen tuffa. En pulka som välter och går tungt i snön kan nog gå alla fiskare på nerverna. Innan man kommit ut till fiskeplatsen är man dränkt i svett, slut på energi och allmänt slut.

Bygga egen ismetepulka?

På sociala medier finns det många exempel på olika ”pulkabyggen” ämnade för ismete. Vissa är mindre bra, medan vissa är helt okej. Det hela bygger egentligen på vad man har för rutiner vid sitt ismete och vad för utrustning som ska med ut på isen. Personligen tycker jag att allt byggandet är onödigt och blir aldrig så smart som man tänkt det. Det enklaste är att köpa en helt vanlig öppen pulka i stor modell som du kan fylla med din utrustning.

Ismetebag

Alla spön och vippor förvaras bäst i en ismetebag. Där kan du ha allt färdigtacklat som blir till viss del skyddad av väskan. Man har bra ordning på prylarna och det är mycket smidigt att lasta in och ut ur bilen eller garaget. Alla små tillbehör förvarar jag smidigt i en liten plastbox så även dem är skyddade från stötar och fukt.

Vilka krav ska en ismetepulka uppfylla?

Ismetepulkan bör vara så stor som möjligt för att rymma all utrustning, men samtidigt få plats i bagaget i bilen. Det är därför viktigt att anpassa pulkan till sin egen situation. Jag har en stor pulka som jag enkelt skjuter in i bagaget efter jag fällt baksätet, vilket är mycket smidigt. Väl ute på fält vill man att pulkan ska gå så lätt som möjligt oavsett om det är blankis eller en meter snö, utan att ploga sig fram och göra det extra tungt för personen som ska dra. Pulkan bör vara bred och gå stabilt i snö, så den inte välter varannan meter, även om den är fullastad.

I min stora pulka rymmer jag beteshink, motorisborr, plastbox med tillbehör, grill, grillkol och mat, systemkamera, två karpstolar och två spöbagar. För att kunna ta sig smidigt ut på isen drar jag enkelt över den minsta modellen av lastnät som hittas på Biltema. Nu har vi all utrustning man kan tänkas behöva för en dag på isen för två. Det lättaste är att packa allt i samma pulka och turas om att dra.