Hela påskhelgen har bestått av massor med fiske, av olika slag. Men jag väljer att fokusera detta inlägg på harrpimpel i fjällen, som blev väldigt lyckat.

Klockan 05:00 lämnade vi Kåbdalis bakom oss och begav oss mot Jokkmokksfjällen. Skotern stod stadigt på släpet och vi var oerhört taggade. Det var lätt att glömma bort tröttheten. Vi lämnade sedan bilen och tog skotern fullpackad med prylar och pinaler för att bege oss rakt ut i vildmarken och ett dygns harrpimpel i fjällen. Väl på plats började vi med att slå upp tältkåtan som skulle bli vårat hem för natten. Vi bodde oerhört kungligt i detta tält, och jag rekommenderar det starkt till alla fiskare. Vildmarkskänslan och mysfaktorn blir optimal.

Efter uppsättning av lägret och gardering med ved så var vi redo för fiske! Våra första hål gav ingenting…
Men redan de andra hålen blev succé, Henke börjar med en 5-hektosharr som vi direkt tar till matfisk. Det dröjer inte länge innan det suger till ordentligt i spöet igen. Nu är det en bättre fisk och snart sitter Henke med ett nytt personbästa i nyporna. Vi mäter harren till 51 cm lång och vikten stannade på 1,33 kilo. Givetvis får denna romstinna hona återgå till sitt viktiga vårbestyr.

Henke drar snabbt en 9-hektos harr och tappar dessutom en till fisk. Jag sitter fortfarande helt napplös. Henke fiskade med mormyska och jag med blänke. Kunde det kanske vara så att de hellre tog på ett litet bete? Ja, jag bytte åtminstone till mormyska. Lite senare missar jag en fisk i mothugget. Harrarna tog riktigt försiktig! Borrar några nya hål och helt plötsligt hittar jag två 6-hektosharrar. Skönt att spräcka nollan! Klockan börjar nu bli lunch och vi bestämmer oss för att äta de två harrar som vi tagit upp. Nyfångad harr på tunnbröd är svårt att slå.

Resten av dagen består av ett ständigt nötande. Vi fiskade av stora delar av området som vi trodde på, men utan resultat! Fisket var oerhört segt. Henke och jag började nästan bli lite vansinniga i den stekande solen. Vi hade många teorier om varför fisket var så segt. Men när vi sedan låg i tältet på renskinnen och njöt i värmen som kaminen bjöd på, trodde vi att det kunde vara så att det är morgonfisket som gäller. Lagom väderbiten, så gjorde gulaschsoppan gott i magen. Både jag och Henke somnade väldigt omgående. Upp vid 04 för att ha gott om tid nästa dag för att hitta åt harren.

Vi nötte verkligen på ordentligt, men utan resultat. Tills Henke helt plötsligt får ett hugg på det gamla stället som vi fått harrarna dagen innan. Tyvärr tappar han fisken och jag tror han känner sig djupt besviken. När morgon blir till förmiddag och det är fortfarande lika dött så börjar vi båda tappa hoppet och allt går riktigt tungt. Men vi fortsätter att borra oss fram för att hitta intressant bottenstruktur. Helt plötsligt sitter vi på ett ställe med ganska optimalt djup, cirka en halvmeter vatten under isen. Harrpimpel i fjällen brukar oftast ske väldigt grunt. Jag sitter och plåstrar om min solbrända näsa med eltejp, då helt plötsligt det stöter till i pimpelspöet. Mothugg och fast fisk, känner direkt att det är en bättre fisk som fattat tycke för min mormyska. Greppar en fin harr i hålet, och nu får även jag nytt personbästa. En grymt romstinn hona på 51 cm och 1,47 kilo. Nu är lyckan total!

Henke flyttar lite närmare mig och får ganska omgående en harr i halvkilosklassen. Kul att vi kanske hittat ett bra område igen. Jag hinner fiska på en stund till och det nappar återigen väldigt försiktigt. Även denna gång kommer det upp en stor harr. Henke säger att den är större och jag vågar inte tro mina öron eller ögon för den delen. Men mycket riktigt, 1,62 kilo och 53,5 cm lång. Nytt personbästa igen och reg är ett faktum. En hane som inte var lika tjock som min förra fisk, men vad gör ju det!?

Det roliga med denna harr är att jag fick den två gånger till direkt efter jag släppt tillbaka den. Inom kanske 15 minuter fick jag alltså harr på 1,62 kilo tre gånger. Vet inte riktigt hur man ska räkna det som, men men! Bra och skonsam hantering resulterar i en harr som inte drabbades av vårt sportfiske. Vi kände igen harren på en fläck under dess ena öga.

Vi fiskar på området som verkar vara ett grund, då det är lite djupare runt om. Henke fångar ett par halvstora harrar runt om, medan jag söker efter nya fiskbara områden. Under tiden testar Henke mitt stensäkra reg-hål. Och mycket riktigt drar även han på ett reg. Dock inte samma fisk som jag fick. Hans är längre, men något smalare. En hanne till på 1,6 kilo och 55 cm.

När förmiddagen tog slut så dog även fisket av. Efter klockan 12 hade vi inte ett hugg till. Det var solklart en huggperiod mellan klockan 10 och 12 på förmiddagen. Kul att man under så kort tid kan knäcka koder i en sjö. Harrfiske är inte alltid så enkelt som man kan tro. Helgen slutade på bästa möjliga vis.