Några vänner till mig skulle göra i november månad göra en ismetesatsning efter brunöring i mina hemmatrakter, så givetvis var jag tvungen att hänga på. Fisket skulle ske i några skogstjärnar som ligger väldigt orörda. Kvällen innan pratade vi ihop oss om hur vi skulle fiska och vad för olika tackel och beten som skulle användas. Räka och mört skulle bli de två beten som skulle pryda våra krokar. De metoder vi tänkt använda oss av var ismete och pimpel. Ismetet skulle ske med både mört och räka, både fast och vanligt, med och utan blinkpirk. Pimpelfisket var det blänke eller mormyska som gällde.

Under dag ett blev vi utan fisk. Några napp på de fasta ismetespöna, som hade blinkpirk och var agnade med räka. Men de var alldeles försiktiga för att fastna. Jag hade även ett fäll på mitt ismete med levande mört, men den mest troliga brunöringen hade spottat när jag var framme vid hålet.

Dag två var det en ny närliggande tjärn som vi skulle utsätta våra beten för. Vi valde en landkant att fiska längsefter. Jag var ganska snabb med att få ut mina ismetespön och tänkte direkt sätta mig och pimpla. Bortom mina ismetespön såg jag en plats som kändes het, det kändes bra med en udde utanför en grundare vik. Satte mig här och pimplade i kanske  15 min innan det hugger. Mothugget sitter bra och kampen varar inte så länge innan jag kan landa fisken som har en bra krokad mormyska i överkäken. Skriker efter mina kamrater som kommer springandes. Efter några snabba bilder får denna tjocka brunöring åter simma ner. Pimpel med mormyska brukar ofta fungera bra efter öring tycker jag. Har en känsla av att blänket skrämmer fisken om man rycker vid fel tillfälle.

Förhoppningarna blev stora då denna fisk dök upp så tidigt på dagen. Vi alla pimplade frenetiskt under någon timma, men inget hade ett hugg. Var det morgontimmarna som var så heliga? Vi började göra lunch och ismetespöna förblev orörda. Senare på eftermiddagen när vi nästintill gett upp så plingar det till. Henrik förstår inte vart det är men springer som en galning ut på isen. Jag får hejda honom och pekar mot mitt ismetespö. Det är min mört som blivit attackerad, jag ser på min gamla recordrulle att vevan sakta men säkert matar ut lina. En häftig syn! Greppar tag om mitt gamla vertikalspö som under sommaren gått sönder, vilket är en helt annan historia, och gör ett mothugg, fast fisk och en rolig fajt påbörjas. Utan att sätta allt för stor press landar jag fisken några minuter senare. Även denna en fin brunöring i ungefär samma storlek, runt 1,5 kilo. Fenorna är gudomliga och man njuter för varje sekund man får bevittna något liknande. Läs gärna Henkes tolkning av helgen.