Jag har länge planerat att göra en rejäl satsning på kanadaröding under sommaren 2018. Men vädret ställde till det under en längre tid. Sedan vet alla hur det är, man kan länge gå och tagga, och sen när det väl är dags kommer något annat före och helt plötsligt är säsongen över. Nu var jag åtminstone på plats på sjön. Min plan var, som jag bestämt sedan innan, att fiska saktare än vad jag gjort innan. Teorin var att detta skulle tilltala de större individerna.

Jag fiskar på och när jag sätter ut grejerna så hugger det ganska snabbt. Jag är ute på riktigt djupt vatten och fisken hugger pelagiskt. Den hugger på ett skeddrag. Det är absolut ingen stor fisk, men ändå en fin kanadaröding på drygt 2 kilo. Trollingen går vidare och det händer nu ingenting. Förmiddag går till lunch och jag kommer in på grundare vatten (15-20 meter). Ett ganska trevligt djup att fiska på när det gäller kanadaröding. När jag är på den grundaste toppen av det området som är ungefär 13 meter, så smäller det på ett spö med dipsy diver (som fiskades på 8-10 meters djup). 

Direkt känner jag att det rör sig om en bättre fisk. Kanadarödingen rusar sällan inledningsvis, men det blir tungt och rejäla huvudknyckar utlovas. Så jag slår av båtmotorn och sätter igång den frontmonterade elmotorn. På så vis blir pressen på storfisken mindre. Fisken kommer ganska snällt in mot båten och gör några korta rusningar kring båten innan jag lyckas håva den. Nu kan det vara ett bra tillfälle att nämna att jag under denna dag fiskade helt själv. 
Kanadarödingen är stor och jag förstår direkt om att det rör sig om ett personbästa, då tidigare noteringen låg på 4120 gram.  Men precis i själva håvningstillfället ser jag hur en paravan glider bakåt och det är hugg på nästa spö. Detta spö är blyat med 80 gr, som förmodligen kom väldigt nära botten när farten minskades. Även denna gång känner jag att det är en bra fisk.

Jag står nu med håvskaftet mellan benen och håvnätet med ett solklart personbästa i vattnet utanför båten, samtidigt som jag drillar nästa storfisk. När den kommer närmare båten har jag fortfarande inte sett den. Den går djupt. Fisken simmar upp jämsides med båten och dyker rakt ner. En riktig ubåts-rusning, som jag kallar det. Kanadarödingen gör precis som den vill, den simmar med bestämda simtag neråt i en jämn och ganska sakta fart. Spöet som jag drillar med är ett Big Pike och är ganska mycket styvare än de andra trollingspöna. Men ändå står det i en djup båge nedåt. Tillslut kommer fisken upp till ytan och nu kommer den svåra biten. Jag lyckas att skopa in kanadicken i samma håv som den tidigare. Vilken bedrift! 

Nu noterar jag att den andra kanadarödingen är ännu större än den första. Vad är det som händer!? Aldrig sett så stora kanadarödingar live tidigare! Jag bestämmer mig för att plocka upp alla trollingspön för att kunna stanna och dokumentera i lugn och ro. Kanadickerna får vila i håven medan jag gör iordning fotostudion i båten. Efter fotografering, vägning och mätning kan jag konstatera att kanadicker på 9,1 kg (98 cm) och 6,77 (90 cm) ligger i min håv. Vilken lycka! Jag tar en titt på dem innan jag låter de simmar ur håven och ner i djupet. Det är det här man brinner för som sportfiskare!

Efter att jag har börjat trolla igen, så återvänder jag till samma område som jag fick fiskarna. Tro det eller ej så hugger det igen! På Headbanger 23 cm. Även denna gång är det rejäla spögung, mycket likt de tidigare två fiskarna. Men efter ungefär 5-10 sekunder så släpper fisken. Väldigt synd, men ska jag vara helt ärlig så är jag inte så ledsen. Fisket fortsätter och jag får inte långt senare en mindre fisk. Vevade bara in den i all hast, kändes inte alls stor. Men visade sig ändå väga 4,62 kilo.

Det var helt klart något speciellt just denna tid, mitt på dagen. För efter detta får jag endast någon liten kanadick till, innan dagen tar slut. Men vilken dag!